Roadtripen till Arlanda

Jag lyckades få min familj att åka med mig upp till Arlanda och sova över där med mig. De var visserligen inte så svår övertalade :)

Jag och mamma åkte hemifrån ungefär en och en halvtimme efter utsatt tid. Höj inga ögonbryn över det, det är ändå mig vi talar om och jag ska vara borta i minst sju månader... Vi åkte till Norra porten för att hämta upp pappa och lillasyster som båda hade jobbat. Det första Jossan säger när hon kliver in i bilen är: Var ska vi äta? Pappa sa att hon tyckte att vi kunde åka till McDonald's vid Braskens bro... :P Men så blev det inte, för det är ju ändå mig vi talar om ;) Istället för Nyköping som mamma hade föreslagit kvällen innan bestämde vi oss för att stanna i exotiska Norrköping för lite käk.

Det blev en grekisk restaurang i Peking. (Förlåt Ingemar, men jag kommer inte ihåg vad jag åt, men jag har för mig att det var gott) Och vi åt och var som vanligt när vi är på restaurang, så som jag kommer sakna när jag är utan dem... Vi åt både förrätt och huvudrätt, och jag lyckades klämma i mig en efterrätt :P Det blev jordgubbssorbet, som både var den dyraste desserten (för det är ju ändå mig vi talar om) och absolut alldeles supergod.

Efter en mättande måltid satte vi oss i monsterbilen (den är rolig att köra, men inte rolig att vara passagerare i) för att fortsätta vår färd till Arlanda. Vi räknade ut att vi nog inte skulle vara där förrän runt midnatt. Men då visste vi inte om vad som väntade oss...

... Det var någonstans i Nyköpingstrakten som det helt plötsligt, out of nowhere, som en jättelång trafikkö uppenbarade sig. Mamma blev tvungen att bromsa hårt. Till en början åkte vi i 20 km/h i den där kön och vi undrade varför det var en så pass lång kö... Teorierna var vägarbete eller att det hade hänt något (olycka).

Kön verkade aldrig ta slut, de röda bromsljusen var så långt man kunde se framför oss. På E4an i södergående riktning susade de förbi i 110 km/h, troligtvis mer, utan några som helst problem.

Vi sniglade oss fram i kön i säkert en halvtimme innan vi såg en skylt som indikerade att det var trafikarbete på gång, om cirka en kilometer... Efter flera minuter senare kom nästa skylt, i 110 km/h skulle man sett de två skyltarna på en och samma minut. Sedan kom rekommenderad-hastighet-90-skylten, sedan kom 70, därefter 50 och jag tror att det var till och med en 30. Eftersom vi körde så fort sa vi till mamma att sakta ner, det senare är i alla fall sant.

Så småningom kom vi fram till själva vägarbetet. Då åkte vi nog i 10-15 km/h, vilket är 100 km/h saktare än vad man brukar köra på en motorväg... Och någonstans i början av vägarbetet såg mamma att bensinen höll på att ta slut. Och så kom varningssignalen för detta. Pappa började riva i instruktionsboken för att se hur mycket bensin som borde finnas kvar... Och paniken började så sakteliga sprida sig i bilen. Monsterbilen är ju en mycket bensinslukande bil.

Vägarbetet verkade aldrig ta slut. Så mamma svängde in mot vägarbetet där en vägarbetare kom gåendes och öppnade dörren för att fråga honom hur långt det var till närmaste mack. Han sa att vägarbetet tog slut precis där framme och att närmaste mack borde vara i Vagnhärad cirka en mil bort. Så mamma tryckte sig ut i kön igen och så var det bara att hålla tummarna för att vi inte skulle få soppatorsk.

Det var nog strax över en mil till närmaste mack, men vi klarade det. Lättnaden var stor när vi rullade in på bensinstationen. När pappa tankade visade det sig att det fanns tio liter kvar i tanken, enligt instruktionsboken skulle nio liter finnas kvar när varningslampan tändes...

Vi kom faktiskt fram till Arlanda och lyckades somna för att sedan vara tvungna att gå upp tidigt... Men det är en annan dag och ett annat blogginlägg.

Jag måste bara tillägga att jag smsade med Hanna I under den långa kön och bensinpaniken. Hon var ett underbart glädjesmoment under färden :)